Ajöss och tack för fisken!
Om ni brukar hänga på windowslive.se kan det här inlägget eventuellt kännas en smula repetitivt. Det är i så fall helt i sin ordning att känna så eftersom inlägget är en smula repetitivt. Varför uppfinna hjulet en gång till så att säga…
För er som mot förmodan inte hänger på windowslive är det på sin plats att nämna att vi publicerade en sammanfattande text om tiden som Kinectfamilj där. Nu tänker vi göra det här också, men eftersom vi egentligen inte tycker så mycket annorlunda nu så får det bli lite upprepningar.
Vi har alltså varit en av tre Kinectfamiljer i månaderna tre och precis som så mycket annat här i livet så tar det roliga ibland slut. Det är dags att packa väskan, lämna lite dricks och checka ut nu. Fast det roliga för oss tar ju faktiskt inte slut bara för att vi slutar skriva om det. Vi kommer självklart fortsätta att roa oss med Kinect även i framtiden. Maja kommer att få många chanser att åla på golvet och Isak har rimligen inte lyckats klyva all existerande frukt ännu.
Hur har vi då haft det här, undrar ni kanske?
Ni som har hängt med i bloggen har säkert inte kunnat undgå det, men för att det inte ska råda några som helst tveksamheter: Vi har haft jättekul! Inte nog med att vi haft många roliga spelstunder, vi har även haft nöjet att irra runt på spelmässa (Gamex) och titta på Idol-final i Globen! Hur skulle vi kunna vara annat än nöjda och glada? Dessutom har det varit både roligt och utmanande att försöka sammanfatta upplevelserna här på bloggen. Vi visste ju inte ritkigt vad vi gav oss in på om man ska vara helt ärlig och det här med att blogga är inget vi pysslat med tidigare.
Innan vi började blogga var både Maja och Ulrika i sina mest intresserade stunder fullständigt ointresserade av tv-spel. Nu har de på ett lekfullt sätt lärt sig att handskas med konsollen. Idag gillar de att spela (även om de kanske inte uppskattar det riktigt lika mycket som jag och Isak gör) och är inte ”rädda” för att försöka.
Man ska kanske poängtera att Majas smått irrationella beteende på det hela taget bara varit något positivt. Ni minns kanske att hon till en början envisades med att lägga sig framför den förkrossat uppgivna sensorn, eller helt enkelt bara rullade ut ur bild, eller tog ett steg framåt när hon skulle ta två steg bakåt. Fördelen med det var såklart att vi, förutom ett gott skratt, fick lite material att skriva om. Vad sensorn tyckte om det låter vi vara osagt, men det viktigaste är såklart att de kommer jättebra överens nu. Om ett par år kommer de kunna se tillbaka på det och skratta åt det hela.
Vi har som sagt haft en helt fantastisk resa. Vi har spelat var för sig, tillsammans, med vänner, med släktingar och i princip alla som varit sugna att testa Kinect med oss. Oavsett konstellation (gammal som ung) har alla haft lika kul hela tiden. Det i sig är värt ett toppbetyg, men det som puttar upp betyget en liten bit över maxnivån är hur enkelt det varit för alla att spela. Hela upplägget med Kinect är så intuitivt att alla kan vara med. Inget krånglande med handkontroller och desperata försök att förklara att ”om du trycker ner de där två knapparna samtidigt som du roterar bägge spakarna moturs så hoppar du. Gör tvärtom för ett dubbelhopp. Savvy that?”
Kinect är helt enkelt en väldigt rolig spelform för hela familjen och den gör sig dessutom ännu bättre i stora sällskap eftersom det är minst lika kul att titta på som att spela själv. Om du inte redan har ett Xbox och Kinect är det hög tid att göra slag i saken. Vill du bara ha det för dig själv är det helt ok, men om du är som vi och gärna vill dela med dig av det roliga så ser du till att spela tillsammans med några andra (det spelar inte så stor roll vilka, men vi brukar välja sådana som vi känner). Vilka spel som är roligast är givetvis helt individuellt, men det finns många fina tips bland inläggen i den här bloggen. Snart släpps dessutom Star Wars Kinect. Bara en sån sak!
Vi vill passa på att tacka alla som följt oss här på bloggen och inte minst våra medskribenter Familjerna Kellerman och Bjurquist. Ett extra tack till signaturen Erik som har varit härligt flitig i kommentarsfälten. Vi hoppas att du (och alla andra) har fått bra input under tiden som gått. Och sist men inte minst ett stort tack till Microsoft och Xbox som gav oss den här möjligheten!
Taco hej!
Processing your request, Please wait....
Under trettonhelgen tog vi pick och pack och begav oss till landet. Landet för våran del är uppe i Hälsingland där stora delar av Ulrikas släkt kommer ifrån. Vi ”yngre” (jag, min svåger och kusinernapålandet (som är vuxna nu och inte bor på landet längre)) har under flera år haft som tradition att spela spel när vi ses. Vi brukar mjuka upp med lite brädspel för att inte skada oss, innan vi går loss med tv-spel. Därför kändes det ganska självklart att det var min tur att packa ner konsoll och Kinect den här gången. Inte minst eftersom jag gärna ville få de ”inte fullt så yngre” att testa då de aldrig tidigare spelat tv-spel.
Första delen av kvällen, kallat ”innan tovlslaget när barnen var vakna”, parkerade Kinect på nedervåningen. Där spelades det Dance Central, Adventures, Fruit Ninja så det stod härliga till. På bilden ser vi Elsa och Isak ägna sig åt den mest klassiska av alla klassiska nyårslekar, forsränning. Man ”anar” även ett par fräsiga cyklar som går jättefort på rikta vägar. Vi här på bloggen tycker att det går utmärkt att nöja sig med något cykelspel för Kinect (finns det?). Inget ont om min gamla cykel, men vi kan väl i alla fall säga att den inte riktigt är fin nog att hänga på någon vägg. Det skulle vara en ovanligt ful vägg i så fall.
